emmavinell

Jag vill sätta upp några mål för det här året. Inga nyårslöften för de skiter sig alltid, därför känns mål bättre. Inga löften om vad jag ska göra utan mål om vart jag vill se mig själv om ett år.

 

I slutet av 2015 vill jag se tillbaka på året och vara glad, riktigt jävla glad. Jag vill även se tillbaka på 2014 och känna samma sak men jag vet inte riktigt om jag gör det. Jag har väldigt mycket som jag är glad och tacksam över när jag tänker tillbaka på året som gått men jag vill att 2015 ska innehålla fler såna tillfällen än vad 2014 har gjort. Egentligen kan man säga att jag vill börja om på nytt. Nu börjar det låta som en depphistoria men det är det inte meningen att det här ska bli. Jag känner bara att jag vill bli den bästa versionen av mig själv och det kanske tyvärr inte är det bästa för alla andra men i slutändan vet jag att det kommer bli bra. Jag vet inte om ni förstår vad jag menar men jag vill helt enkelt bli en bättre människa mot mig själv, mot andra hoppas jag att jag redan är en bra människa även om alla kan bli bättre såklart. För det första ska jag stå upp mer för mig själv, jag känner mig ganska ofta överkörd och jag måste bli bättre att säga ifrån och veta att jag gör rätt även om den andra personen i fråga tycker jag har fel. Om jag inte gör det vet jag att det blir jag som blir sårad och det får vara nog med det nu.

 

Som hjälp för att klara av det första målet ska jag läsa The Golden Year av Hannah Widell och Amanda Schulman. Jag köpte den för länge sedan då de är mina förbilder men jag började aldrig läsa den, jag ville vänta på rätt tillfälle och det känns det som att det är nu. Det leder oss in på det andra målet. Jag vill börja läsa igen. Jag saknar att läsa, jag gjorde det mycket förut innan skolan tog över. När jag började gymnasiet hittade jag inte tiden (även om den fanns). Det enda jag läste var det som stod i skolböckerna. Gymnasiet var verkligen tufft för mig och jag vet att det är det för alla men jag kämpade verkligen som en galning och lyckades gå från grundskolan och ha mest E:n (eller G:n var det ju på den tiden) till att ta studenten med mest B:n och A:n men ändå är jag inte helt nöjd vilket är rent ut sagt korkat. Jag fick stipendium för att jag hade bäst betyg av vår linje 2014 men ändå är jag som sagt inte nöjd. Alla andra är stolta över mig men inte jag. Och det tar oss till mitt tredje mål. Jag vill lära mig att vara stolt över mig själv och det jag åstadkommer. Jag har väldigt stora krav på mig själv och det är väl bra men jag måste vara nöjd även om jag inte alltid når hela vägen. Jag har alltid haft det svårt i skolan. Men under gymnasiet pressade jag mig till max och det vet mina vänner och framförallt mina föräldrar. Det är de som sett mig skrikandes och gråtandes framför skolböckerna och sett hur jag kämpat. Och det gav resultat, bra sådana också och det är därför jag ska vara stolt. Jag ska bli bättre på att vara stolt över mig själv för just nu känner jag mig inte ens nöjd över den största förbättringen jag gjort. Korkat som sagt.

 

Det här blev typ en depphistoria i alla fall... Det kan ha att göra med att jag lyssnar på deppmusik men men. Jag tycker i alla fall det är rimliga mål för 2015. Upp till bevis!