Studenten

I onsdags gick jag min sista dag på praktiken och det känns helt overkligt om jag ska vara ärlig. För några månader sedan sa vi i klassen "när praktiken är slut tar vi studenten" och nu är vi typ där (bara två prov kvar men annars så). Det är två veckor kvar, två små veckor varav en av dem är studentveckan. Jag är verkligen framme, slutet av skolan, början av livet eller vad man nu kallar det. Och allt är svart. Jag vet inget just nu. Jag vet inte vad jag vill göra med livet. Jag vet inte ens hur jag ska ta reda på det. Hur ska jag, en 18 årig tjej, veta vad jag ska göra med livet? Jag vill inte ens ta studenten. Känner bara att pressen ökar för varje dag som går. Det känns inte som att jag kommer kunna njuta av att ta studenten för fem öre. Jag kommer gråta. Jag vill inte lämna mina kompisar eller lärarna. Det är med de som jag känner mig trygg. Självklar kommer jag träffa mina vänner även efter skolan men jag kan med all säkerhet säga att jag inte kommer träffa alla i min klass och vi har ändå setts nästan varje dag i tre års tid. Samma sak med lärarna, vissa har vi haft alla tre åren och nu ska vi bara sådär aldrig mer ses. Nog för att jag har några lärares nummer men jag kommer ju inte direkt ringa de och fråga om de vill ta en fika haha! Jag hoppas bara att den känslan jag har just nu går över för jag vet inte om jag ska bita ihop och vara glad eller skita i allt och vara ledsen. För det är så jag känner mig. Ledsen. Det är så mycket som går förlorat i och med studenten när man tänker på det. Usch, jag orkar inte ens skriva om det och nu blev detta ett inlägg som kanske egentligen inte borde publiceras. Haha jag är glad för att jag tar studenten, det är jag. Men som jag svarar alla som frågar angående den så har jag, precis som många andra jag pratat med, blandade känslor. Jag mår dåligt, samtidigt som det är en enorm befrielse. Men jag känner mig inte redo än. Skulle gärna gå ett par år till i skolan. Livet går så fort, jag har ålderskris vid 18 års ålder... Bra Emma braaa. Nej, jag får se till det positiva men det är svårt när jag bara ser negativt just nu. Fast klockan är ju halv tre på natten och jag sitter och lyssnar på depplåtar så det kan ju bero på det också haha. Nej, nu ska jag lägga mig i min säng och sova.
Pusss

Kommentarer
Postat av: Emma

Känner precis likadant...! Men det kommer bli bra för oss båda :)

Svar: Ja, vi hoppas på det! :)
Emma Vinell

2014-06-01 @ 02:42:07

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0