För att bli färgblinda på riktigt. I det ögonblicket kommer vårt land bli en ett land som ger alla samma chans. Det är dags nu.

Ett litet klipp ur en artikel i expressen. Det är verkligen sjukt att vi här i Sverige är ett så rasistiskt land. Vi borde skämmas. Hur många hävdar inte att de inte är rasister men i själva verket har de förutfattade om människor som inte kommer här ifrån? Är inte det att vara rasist? Jag känner ganska många och jag kan själv erkänna att jag varit rädd för personer som inte såg ut som jag, det var när jag var mindre. Och än idag blir jag rädd om jag möter en mörkhyad man i mörkret. Men det är det som är skillnaden mellan mig och rasister, jag är inte rädd för färgen på skinnet utan jag skulle vara lika rädd om det var en vit, gul, grå, svart eller vad det nu finns för färger, som jag mötte i mörkret. Jag skulle fortfarande vara rädd, precis som jag var när jag var liten. För alla. Inte för hudfärgen.

Självklart får alla tycka vad de vill men jag tänker inte hålla med. Däremot får man inte agera hur man vill och framförallt inte agera utifrån hudfärg. Men det skiter folk i. Jag är inte och kommer aldrig bli rasist. Vi lever i ett så bra land, varför kan vi inte dela det med andra? Bara för att de har en annan hudfärg? Sjukt...
 
When I born, I black 
When I grow up, I black 
When I go in Sun, I black 
When I scared, I black 
When I sick, I black 
And when I die, I still black 

And you white fellow 
When you born, you pink 
When you grow up, you white 
When you go in sun, you red 
When you cold, you blue 
When you scared, you yellow 
When you sick, you green 
And when you die, you gray 

And you calling me colored? 
 
Dikten säger mycket. Om ni vill läsa den artikeln som fick mig att agera lite, haha, så hittar ni den HÄR.
Love.
 
 
     

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0