emmavinell

Hej!

Livet rullar på och sommaren är nästan slut... Det är det sista jag vill just nu men snart måste jag ändå möta verkligheten. Jag har räknat ut att det bara är ca 2 veckor kvar till skolstart, fattar inte att det nästan har gått över 10 veckor! Men så är det, ska försöka göra det bästa av de sista dagarna nu. Det är ju faktiskt mitt sista sommarlov. 

 

Det jobbigaste är inte att börja skolan utan det är vetskapen om att jag ska börja sista året på gymnasiet. Jag har bara ett enda år kvar. Att ta studenten ser många som något positivt, inte jag. Självklart kommer det vara roligt att ha på sig studentmössa och rusa ut från skolan. Men samtidigt så kommer det vara slutet på något underbart och hemskt på samma gång. Alla fina och härliga människor som jag har lärt känna. Den gemenskap man har på skolor finns inte på samma sätt på en arbetsplats. Det kommer jag verkligen sakna... Mina vänner betyder allt. Men jag tror inte att det bara är därför som jag inte vill sluta skolan. Jag har absolut ingen aning om vad jag vill göra efter gymnasiet. Jag har ingen plan. Jag blir undersköterska efter studenten, men det är verkligen INGET som jag vill hålla på med. Jag vill vara någon som gör skillnad. Det kanske låter lite klyschigt, men jag vill inte bara gå dag efter dag och göra något som varken betyder något för mig eller någon annan. Helst vill jag arbeta med barn. Enda sedan jag var liten har jag varit förtjust i barn, jag förstår dem och de förstår mig (oftast). Men inom vilket område vill jag jobba med barn, bra fråga... Jag har funderat på ett ton av olika arbeten som skulle passa men det är alltid något som gör att jag tvekar. De jobb jag funderar på har ofta  något att göra med min uppväxt.

 

Barnsjuksköterska kanske skulle vara något? När jag var liten låg jag på sjukhus minst en gång per år, jag var så smal att jag inte kunde klara av en vanlig magsjuka på egen hand, men med hjälp från sjukhuspersonalen blev jag snabbt frisk igen. Jag kommer framförallt ihåg en av sjuksköterskorna, jag tror att hon hette Jessica eller något liknande, hon fick mig att känna mig som en riktig kämpe (vet att det låter töntigt men jag fick kraft). Jag kommer också ihåg hur mycket det faktiskt betydde och det är det jag vill, jag vill vara någons Jessica.

 

Det är en liknande historia men ett annat yrke som också finns med på listan av aktuella jobb. Lärare. Genom alla skolår har jag både haft bra och dåliga lärare. Redan i 3:an fick jag en av de underbaraste lärarna man kan tänka sig, Malin. Hon betydde väldigt mycket för mig, hon var som en extra kompis då jag inte hade så gott om kompisar på den tiden. När jag 3 år senare börja kunskapsskolan fick jag en jättehärlig engelsklärare, Gunnel. Hon hjälpte mig att förbättra min engelska då jag var väääldigt dålig. Men jag kände att hon hade tro på mig vilket gjorde att jag också började tro på mig själv, och jag lyckades få G. Dessutom fanns det lite marginal och nu på gymnasiet har det bara gått uppåt med engelskan. Nu på gymnasiet har jag även haft många härliga lärare, de får mig att kämpa och som jag sa förut, de får mig att tro på mig själv. Eva-Britt, Carina och Jenny är bara några av de jag fått "pepp" hjälp av. Sådant uppskattar jag något enormt. Det är det som får mig att kämpa, jag har alltid haft svårt i nästan alla ämnen men nu har det släppt. Jag börjar till och med känna mig duktig. Jag vill också vara speciell på det sättet, jag vill att någon ska kunna dra nytta av mig. Känna att jag har hjälpt de med något som de vill lyckas med. Skulle inte det vara häftigt? Jag skulle tycka det.

 

Men det finns nackdelar med alla jobb. Som sjuksköterska har man dåliga arbetstider, kvällar, nätter och helger är kanske inte de roligaste arbetstimmarna. Som lärare måste man ta med sig jobbet hem i form av rättning och eftersom min pappa är lärare vet jag vad det betyder... Mindre tid med familj, vänner och mycket stress. Men som jag sa: det finns nackdelar med alla jobb, det är bara att inse det. Så man får välja det arbete som man helst vill och försöka se till det positiva. Det är inte alltid lätt men jag antar att det är det jag också måste göra. Men jag har fortfarande ingen aning om vad jag vill jobba... Men för stunder är det ändå de 2 ovanstående jobb som jag funderar mest på. Lite roligt är det ändå att jag är inne på liknande jobb som mina föräldrar, min mamma är sjuksköterska (snart distriktsköterska) men inte inom samma område som jag är inne på. Min pappa är lärare men har jobbar inte heller inom det område som jag är inne på, han är gymnasielärare medan jag funderar på att jobba med låg- eller mellanstadiet.

 

Jag får helt enkelt se vad jag kommer jobba med, men för stunden tänker jag fokusera på de sista veckorna av sommarlovet och låta framtiden bestämma vad som ska hända härnäst.

 

(Det var kanske ett lite annorlunda inlägg men jag kände för att sätta ord på mina tankar, eller något haha.)

Pussshej!